Idag beslutade jag mig för att jag skulle gå ut och ta en promenad trots att det snöade en hel del, humöret var inte på topp,jag kände mig trött och kämpade för fullt med mina inre hjärnspöken om hur allt skulle gå ihop med min ekonomi. Om hur dum jag känner mig som inte har jobbat på nästan 3 veckor för att jag har beslutat mig för att jag är värd något bättre, något som ger mig energi, något som får min själ lycklig, något jag verkligen älskar, att hjälpa människor.

Jag tog på mig ytterkläderna, kände hur gärna jag egentligen ville vara kvar inomhus i värmen och bara få vara seg en hel dag, men jag gick ut och tittade mig omkring och reflekterade om hur mycket snö det hade kommit under natten. 

Min energinivå skiftade väldigt snabbt. Jag började känna hur vacker all denna snö är, vad rent och mysigt det ser ut, vad mycket det faktiskt lyser upp. 

Jag började gå ner för den långa backen och jag kände att ju mer jag gick, desto mer energi och glädje började jag känna. Jag började se saker och ting på ett helt annat sätt. Jag var tacksam för att jag faktiskt var just där,hade möjligheten att se allt det vackra omkring mig, tacksam för att jag har just denna utmaningen med mig själv nu så att jag kan utvecklas ännu mer, bli mer full med visdom. 

Jag reflekterade över min situation medans jag gick framåt längs trottoaren. "Varför är jag just i denna situationen ? Vad kan jag lära mig av detta?". Jag tänkte efter en lång stund och började tänka på attraktionslagen. Jag hade helt plötsligt för ca 3 veckor börjat förstå mitt eget värde, värdet att leva det liv jag faktiskt vill, som jag mår bra utav.

 Och det var inte att jobba på båten och det liv som innebär där. 

Jag hade beslutat mig för att hitta mig själv helt och hållet. Det är mitt liv, mina beslut.

 När jag väl insåg detta så förstod jag varför jag inte hade fått något jobb på båten på dessa veckor. Det var just för att jag hade beslutat mig gör att leva mitt liv. Det var attraktionslagen som kom in här. När jag väl tagit beslutat så började allt hända. 

Jag hade jobbat 2 veckor i sträck på båten, det hade varit en hel del incidenter där som hade tagit all min energi , hade sovit dåligt,klandrade mig själv för att jag hade varit så dum och lättlurad i olika sammanhang. Min min frekvensnivå var otroligt låg. 

Jag behövde en räddning, en räddning att komma därifrån. 

Jag hade tjatat en del på min vän att jag tyckte att hon kunde börja jobba på båten igen så hon fick in lite pengar, vilket hon gjorde. Hon kom ombord på en fredag.

Det var en dag jag mådde som sämst, jag ville bara därifrån. Jag mötte min vän i mässen på kvällen, hon var väldigt speedad och glad , men det första hon sa till mig att "var är Mimmie?den positiva och glada Mimmie?". Då blev jag rädd och tänkte ,"vad är det jag gör med mig själv? Varför utsätter jag mig själv för sånna här situationer som jag gjort? Varför tar jag inte hand om mig själv?". 

Vi pratade vidare och hon berättade att hon hade blivit kontaktad av en kille som var med i ett nätverksföretag och ville ha med henne. Hon var så lycklig och jag blev så varm av att se henne så lycklig och exhalterad. 

Hon berättade att hon gärna ville ha mig med i detta teamet med och förklarade hur det gick till. 

Jag tvekade inte en sekund. Detta var min räddning,hon var min räddning, Zija var min räddning. 

Hon berättade även att det skulle vara ett event i Toronto med detta teamet, Team Diamond global network. Hon ville att vi skulle dit och var fast besluten att vi kommer att komma dit,hur det än gick till. Jag började tänka direkt,"hur sjutton ska vi ha råd med detta?kommer vi verkligen att lyckas?". Men vi hade bestämt oss, vi skulle dit!

Dagarna gick och jag kämpade med att tänka på attraktionslagen,tänka positivt ,visualiserade att vi var där. 

Vi började ordna med flygresan,hotell m.m, vi hade trots allt bestämt oss att vi skulle dit. 

Jämt dagarna innan allt skulle vara betalt och klart, efter alla affirmationer m.m så fanns pengarna på mitt konto. Jag hade råd. Jag hade pengarna. Jag blev så lycklig, lycklig att allt jag hade visualiserat och affirmerat hade funkat. Vi åkte! Vi kom till Toronto! Men om den resan berättar jag om i ett annat inlägg 😉

Det händer så otroligt mycket i mitt inre nu, jag har gått egenom en otrolig resa med mig själv på så kort tid. 

Jag har utvecklats enormt mycket ! Bara för att jag tog ett tydligt beslut om att förändra mitt liv. 

Nu sitter jag här och affirmerar för mig själv att jag har så mycket pengar ,så mycket pengar så jag klarar mig otroligt bra och kan hjälpa andra. Affirmerar att jag lever det liv jag vill leva och önskar att jag lyckas!

Men åter till dagens promenad. 

Från att ha varit helt matt innan jag kom ut, till att känna att jag älskade mitt liv när jag väl var ute i naturen. Att kunna se allt det vackra, att inse varför allt som sker  faktiskt sker, varför jag är där jag är nu. 

 Om jag hade valt att stanna inne idag så hade jag förmodligen inte insett allt detta, kännt mig som barn på nytt när jag gick där i höga snön och kände mig så lycklig, och att fått min frekvensnivå så hög  igen. 

Dagens insikt var att oavsett hur tungt och motsträvigt något känns, så våga bryta det och faktiskt komma ur bekvämlighetszonen. 

När vi väll gör det, det är då vi ser världen/Universium ,  ser det som vi faktiskt har omkring oss här och nu. 

Vi sätter upp våra egna begränsningar, men den enda begränsningen som finns i Universium är himlen.

Våga tänk stort, våga bryta din zon och se livet som du lever här och nu. 

Våga utvecklas och tro på dig själv ✨

Ha en fortsatt trevlig kväll✨

Nu ska jag visualisera mitt liv, visuliasera ditt 😊👏✨